Få snapchat vänner

Har börjat skriva på en digital "bok", vad tycker ni om den? (svara helt ärligt)

2020.06.06 18:15 Jag_Heter_Simon Har börjat skriva på en digital "bok", vad tycker ni om den? (svara helt ärligt)

Kapitel 1:
Det var år 323BW på planeten Gaslokia. Ett krig hade nyss brutit ut och alla Gasioner (-folket) var oroliga. Vad skulle hända med deras krig, och varför måste detta hända. Det var så fridfullt innan! Gaso den tredje (Gasionerna ledare) försökte kontakta Galionernas kung Overlord V men lyckades inte. Kriget var mellan Gasionerna och en annan alien ras.
-”Allihopa lyssna upp! sade Gaso III”. Vi måste skynda oss med att få ihop delarna till teleportören annars är vi döda!. “Yes sir!” säger ledarens personliga armeé samtidigt. Gaso III hämtade sina barn och sade hejdå till dem, för han visste att dem behövde fly.
-Vi kommer ses en dag igen mina älsklingar sa Gaso III med tårar rinnande ner kinderna. Hejdå!! skrek han medans dem åkte iväg genom rymden i sina kapslar. Vi Ses!!!! skrek Gaso medans han grät. När Gaso III sedan sprang iväg för att hjälpa hans folk blev kapslarna med hans barn sprängda. Dem var dödsdömda.
”Overlord... dina kusiner är döda...” sa en av vakterna som nu gått in i rummet med den 5 miljon åriga barnet Overlord VI. “ N n n, Nej nej nej” sa Overlord VI med en svag röst. Detta kan inte hända!!! Han grät med tårarna rinnande nerför hans kinder. Det enda man kunde höra i rummet var ljudet av tårarna mot det svarta golvet.
Dem sprängda kapslarna störtade mot olika planeter i ljusets hastighet. Kraften var något som en vanlig människa aldrig skulle klarat. Det fanns en liten chans att någon av barnen faktiskt överlevde. Gasionerna kunde bara hoppas.
Kapitel 2:
Jag vaknade och hörde regnet smattra mot fönstret. Det är grått och regnar ute idag. “Huh ännu en dyster och kall dag” säger jag och sukar. Det var mitt i sommaren och jag hade fyllt fjorton för en vecka sedan. Jag öppnade min telefon och såg ett meddelande från min vän “Sajmon vi spelar NU!”. Jag skrattade lite för mig själv och startade min dator. Mitt namn är egentligen Simon men min vän Gustav kallar mig Sajmon. Jag hade inget att göra idag men kände ändå för att göra något. Jag kollade ut genom mitt fönster igen och såg en tant med en grå jacka och en röd kjol som sprang mot en busshållplats i regnet. Jag hade en busshållplats utanför mitt hus som underlättade det att ta sig till skolan. Jag kollade runt i mitt rum nu, som var ganska rent. Jag tog ut kläder ur min gamla brunaktiga garderob, En orange tröja, blå vita jeans och ett par gråa strumpor. Jag tog självklart också ut mina svarta kalsonger. När jag väl hade bytt om och borstat tänderna frågade jag några vänner i en snapchat grupp om de ville göra något utomhus. Det hade blivit ett uppehåll från regnet men som skulle komma tillbaka senare mot kvällen.
Pling! Telefonen vibrerade och jag tog upp den. När jag gick in på appen hade 3 av mina vänner redan svarat. “ja vi går ut!” sade Martin och Abdi medens Gustav var inte lika lätt att övertala. “Kan inte vi spela istället” skrev Gustav och jag svarade “nä vi går ut”. Han gick med på det till slut. En till vän med namnet Fredrik ville också följa med.
“Vi träffas ute på gården då”. Jag satte min telefon på laddning och lyssnade på tystnaden. Tinnitusen var det enda jag kunde höra, men pipet var inte jobbigt mera. Jag hade haft det rätt länge. när jag tog upp nycklarna på mitt bord rasslade dem. Det fanns en två vanliga nycklar: en till min ytterdörr och en till dörren vid ingången till trappen. Jag hade dessutom en tjock nyckel till min cykel och en liten nyckel till skolskåpet. “Lets go” sade jag till mig själv och reste mig. För en sista gång kollade jag ut ur mitt fönster på dem dystra molnen. Det ekade i trappen medans jag skyndade mig ut. Jag har aldrig gillat trappor. Dem är läskiga.
Kapitel 3:
När jag kom hem ösade det, jag fick skynda mig in. Jag och mina vänner fick snabbt säga hejdå. Regnet var varken varmt eller kallt utan ljummet. Jag har ett minne från när jag var liten. Där var jag ute med shorts och t-shirt i regnet, det var varmt. Jag älskade det.
Plötsligt fick jag ett minne från när vi var ute. Jag letade efter en boll som rullat in i ett par buskar en bit bort från planen vi körde på. Spelet var ett king liknande spel som inget riktigt visste hur det stavades (kanske tjing ping, eller ching ping).
-Jag hämtar bollen! ropade jag. Tack så mycket! Jag fick dra undan grenarna för att ens kunna se något. Där är den! Jag sträckte mig efter bollen och tog tag i den. “Aj!” skrek jag. Något stack mig. Insekten såg inte ut som något jag hade sett innan. Men jag hann inte analysera den innan den var helt borta. Mina vänner rusade fram till mig och frågade hur det gick. Jag förklarade allt och vi återgick till spelet. Vi alla tänkte att det var någon skalbagge. Den såg lite ut som det. Iallafall under den stund jag hann kolla på den. Problemet var att den hade 10 ben, Skalbaggar har vanligtvis bara 6! Den hade också en liten svansliknande del som stack ut ur bakre änden.
-skalbaggen var la bara lite rädd sade Gustav. Ja troligen! svarade Abdi. Både jag och Martin nickade. Fredrik var på väg hit. Han bodde inte särskilt nära oss.
fortsätter snart

submitted by Jag_Heter_Simon to sweden [link] [comments]


2016.11.14 15:46 aborthjalp Galen ex-flickvän vägrar göra abort. Hjälp!

En av mina närmaste vänner (18) har nyligen gjort slut med sin flickvän (17). De hade varit tillsammans i 6 månader. Hon har flera diagnoserade psykiska problem och har tidigare varit extremt instabil och t.o.m. blivit inlagd på psyket fyra gånger. Hon började ringa konstant. Under telefonsamtalen börjar hon skrika och skära sig.
Hon har försökt såra min kompis så mycket det går på alla möjliga sätt. Hon har t.ex. "erkänt" till att hon varit otrogen under förhållandet mer än en gång. Hon har skrivit och ringt till hans och mina föräldrar (trots att varken jag eller mina föräldrar är inblandade) om att vi och våra vänner regelbundet brukar cannabis, lsd och magic mushrooms och att hon tror att vi kommer bruka tyngre droger i framtiden. Hon har även försökt övertala hennes pappa och vänner om att min kompis tvingat henne röka cannabis trots att hon fick "psykos" första gången. (Dock så är hennes pappa medveten om att hon regelbundet har "utbrott" och ljuger för att få som hon vill då jag tror att hon inte vet att hon ljuger.)
Nu säger hon att hon är gravid p.g.a. att hon glömt ta p-piller under ett par dagar. Hon säger att hon inte kan göra abort eftersom hon inte äter kött (hon äter kött men vill inte erkänna det för sig själv). Förmodligen för att hon inte vill "döda" det blivande barnet. Min kompis vill inte ha någon kontakt med henne över huvud taget och har blockerat henne på alla sociala medier (Facebook, telefon, Skype, Instagram, Snapchat osv.) så det är jag som håller kontakten. Vi har bett henne boka tid hos umo för att skaffa bevis.
Jag och min kompis är trötta på att hon konstant ska ta ut sina utbrott på oss och försöka förstöra för våra liv och ambitioner bara för att han inte älskar henne längre. Det enda som förhindrar oss från att bryta kontakten helt och röra oss vidare är denna påstådda graviditeten. Vad kan vi göra?
submitted by aborthjalp to sweden [link] [comments]


2016.06.14 17:38 Kompisproblem Bröt kontakten med bästa vän, mår skit utav det, försökte ta livet av mig imorse. Vad ska jag göra?

Jag vet att det är dumt att skriva om detta här, men jag känner mest att jag behöver ventilera mig. Ni som vill, känn er fria att ge mig råd.
MIN situation, ska skriva så kort jag kan: (Jag kallar tjejen för Lilly nu)
Jag och Lilly började i samma klass i ettan på gymnasiet. Först pratade vi inte så mycket, men jag började få kontakt med henne genom en kompis. Lilly hade då även en pojkvän, så jag hade inga känslor för henne.
Efter ungefär ett halvår så började vi prata oerhört mycket, varje dag om man ska vara ärlig. Vi skrev hela tiden, om allt möjligt. Lilly och jag började att bli riktigt bra vänner.
Tillslut tog det slut mellan Lilly och hennes pojkvän, och det var efter detta som hon och jag kom ännu närmare varandra. Vi skrev fortfarande varje dag, men nu började vi också ringa varandra varje dag, och prata i timmar. Varje dag. Tillslut började vi att träffas, och vi umgicks minst varje vecka. Det var nu dom saker började gå ner.
För varje gång jag träffade henne, så fick jag starkare känslor för henne. Tillslut hade jag så starka känslor, att jag inte kunde vara tyst om det. Så jag berättade hur jag kände, och naturligtvis så sa hon att hon inte kände likadant. Istället sa hon det klassiska "du betyder oerhört mycket för mig, men..." Jag tog det ganska hårt, men jag behöll kontakten med Lilly.
Efter detta, så kom vi ännu närmare varandra, trots att jag hade erkännt min attraktion till henne. Dock hade jag fortfarande känslor för henne.
Några månader efter det, så träffade Lilly en kille. Hon och han kom varandra väldigt nära. Jag blev naturligtvis svartsjuk, och det gjorde extremt ont av att bara tänka på hennes nya snubbe. Tillslut fick jag nog av den ständiga smärtan, så jag berättade att jag fortfarande hade känslor för henne, och att det är nog bäst att vi bryter kontakten. Lilly ville inte alls bryta kontakten, och ännu en "du betyder mycket för mig" berättelse kom fram ur henne. Så jag "stannade" kvar, trots att det gjorde så ont. Hon var i princip min bästavän i det här stadiet.
Tillslut så bröts det mellan Lilly och den nya snubben med, då han var muslim, och tydligen var det förbjudet att vara tillsammans någon annan än en muslim (tydligen). Detta blev en stor lättnad för mig.
Det gick ytterligare några månader och nu var vi verkligen bästavänner. Vi skrev och snackade fortfarande varje dag. Vi träffades minst 2-3 gånger i veckan nu. Problemet var att jag hade fortfarande känslor för henne, men Lilly kände fortfarande inget. Jag visste hela tiden att det var en dålig idé att hålla kontakten med henne, då jag blev avundsjuk så fort hon pratade om andra killar, eller när någon kille började prata med henne. Det blev så långt, att jag började ogilla mina killkompisar bara för att de pratade med henne. Jag mådde riktigt illa.
Det är viktigt att poängtera att under högstadiet mådde jag väldigt dåligt, kanske inte deprimerad, men väldigt dåligt av diverse saker som jag inte tänker ta upp nu. När jag var 14 te.x. försökte jag att hänga mig själv. Allt blev bättre dock under gymnasiet.
Denna självmords känsla började dock komma tillbaka, då känslorna för henne tog kål på mig. Så några dagar innan nyår fick jag nog igen. Men denna gång så bröt jag kontakten med henne, och tog bort henne från bl.a. Snapchat och Facebook. Det kändes bättre, men nu blev jag väldigt ensam (har inte så många vänner). Det gick några dagar, tillslut ringde hon mig och frågade vafan jag höll på med. Jag berättade att jag fortfarande mådde skit, och att jag fortfarande hade känslor för henne. Vi pratade ett tag, och det slutade med att hon sa "det kommer inte lösa sig bara för att du tar bort mig." Men jag tog bort henne ändå.
Det gick sex dagar, sen klarade jag inte det heller. Så vi återupptog kontakten igen... Efter detta kom vi ännu närmare, lika så mina känslor blev starkare för henne. Så vi fortsatte att vara vänner. Jag mådde dåligt, men visste att jag skulle må lika dåligt utan henne.
Det gick en stund, och jag träffade en annan tjej, som var helt underbar (kallar henne Elin). Mina känslor för Lilly försvann! Jag berättade detta för Lilly, så hon visste att känslorna för henne var borta. Elin och jag började dejta, det kändes riktigt bra. Dock så tog detta slut fort, Elin slutade skriva, och jag blev krossad.
Det gick ett tag, men, sakta men säkert kom mina känslor tillbaka för Lilly, och känslorna blev starkare ju mer jag träffade henne. Tillslut, var jag i samma sits som innan. Jag mådde skit igen, men vi träffades ändå.
För två dagar sedan ringde jag henne, och sa att jag klarar verkligen inte mer, och sa att vi måste bryta kontakten, för jag hade känslor för henne. Hon skrattade mest bort det, eftersom hon inte tog det seriöst längre. Efter ett tag så beslöt vi oss för att ta en paus. Jag sa, att jag skulle skriva med henne om någon månad igen, vilket hon gick med på.
Dagen efter, kände jag mig extremt dålig, aldrig känt mig så dålig, jag tänkte på henne hela dagen, och jag började få tillbaka självmordstankarna. I morse, fick jag nog av allt. Jag tänkte ta livet av mig igen, så jag gick ut till en plats i skogen där jag och en kompis hade ett vindskydd. Jag tog repet som vi hade använt till vindskyddet, och knöt fast den i en gren på ett träd. Jag försökte hänga mig. Jag hängde i cirka 3-4 sekunder säkert, sen knäcktes grenen och jag ramlade på marken. Jag försökte igen. Men denna gång hängde jag repet mycket lägre, på en tjock gren. Sen drog jag repet runt halsen, och satte mig. Repet tog emot halsen, och jag fick inte luft. Jag kunde ställa mig upp, men tvingade mig att sitta kvar. Jag satt i cirka 7-8 sekunder, sen började det bli suddigt. Jag fick total panik och kunde knappt ställa mig upp, men lyckades att få en fot fast i marken så att jag kunde ställa mig upp.
Jag har lovat mig själv att inte göra om detta (får se hur bra det håller), men jag mår fortfarande dåligt. Ingen vet om att jag försökte ta livet av mig.
Tldr: kär i min bästa vän som inte känner detsamma. Försökte bryta kontakten, men försökte ta livet av mig imorse.
MIN FRÅGA: Vad ska jag göra? Ska jag ta upp kontakten med henne igen, eller försöka bryta kontakten helt och hållet?
Tack för att du tog din tid, förlåt för grammatiken, skriver från en mobil och är upprörd.
submitted by Kompisproblem to sweden [link] [comments]